-Bernhard Willhelm var min första modeförälskelse. Jag var nästan kickers och gick från Nike och Destiny´s Child till Björk och Bernhard Willhelm.

Det var drastiskt!

-Jag fick nog! Jag hade inom mig väldigt länge viljan att bryta mig loss från allt jag inte gillade och starta något slags självförverkligande. Jag har alltid varit mycket för extremer. Jag är rädd för att vara feg.

Beskriv Din stil Arash?

-Jag vill få in allting och ingenting, att det ska vara minimalistiskt och maximalistiskt, romantiskt och funktionellt. Alla extremer, men vill inte att det ska vägas upp och bli något slags neutralt, allmängiltigt mittimellan.  Slutresultatet ska vara extremt. Det dramatiska ska finnas överallt, det tror jag är kärnan. Jag tycker det är jävligt trist att blanda, mix och matcha som alla säger att man ska göra för att få en personlig stil, och sen i slutändan så blir det bara något som ser ut att komma från en fyndlåda. Det kan väl väl vara snyggt men oftast blir det en, en i mängden grej, och det är fruktansvärt att vara en i mängden.

Är det?

-Ja, men samtidigt inte, jag tror att dom starkaste människorna är de som inte behöver vara speciella för att må bra. Men jag behöver vara det. Visst, det är lite exibitionistgrejen men även att knäppa andra på näsan. Jag har själv blivit knäppt på näsan så många gånger. Jag är invandrare, bög, jag har långt hår, jag vill ha högklackat. Det är påfrestande för mig att få dom där små hintarna från samhället hela tiden, att det där funkar inte, att det inte finns damskor i 43, då kan väl jag visa dom att det faktiskt finns killar som inte har kavaj och skjorta. Jag ser det inte som attentionwhore-beteende, jag ger igen för gammal ost.

Så din klädfilosofi är?

-Norrsken. Det är oåtkomligt. Något skapat av naturen men fullkomligt totalt overkligt.

Någon modeförebild?

-Björk är definitivt en. Hon kan ha på sig något som ser ut som ett rymdskepp men hon bär det som det vore en T-shirt. Den attityden älskar jag! Hon kan vara en människa och rymdvarelse på samma gång, och det skulle jag också vilja vara.

Några andra ideal?

-Greta Garbo är mitt fullkomliga ideal. Jag skulle vilja vara henne, eller jag skulle vilja göra Garbo till mig. Ingen kan förneka att hon är vacker! Och det är bara precis så mycket att det blir vackert och inget mer. Jag tycker det är så många saker idag som inte känns så förfinade som dom skulle kunna vara. Det är oavslutade linjer överallt, en liten lapp där, eller lite antifit där. Det pratas om demokratisk design hit och dit, och sen så klagar dom på konsumtionssamhället!  Demokratisk design föder konsumtion, det finns ingen konsekvens. Antingen är det elitistiskt, svåråtkomligt och går inte att köpa eller så är det billigt och skit och då kan alla köpa. Konsumtion suger. Jag vill ha vackra saker! Jag vill ha design, och jag vill ha valuta för pengarna. Påfågelfjädrar är också en symbol för mitt ideal. Även en svart cirkel på vit botten. Det här flödande ornamentaliska i kontrast till superminimalistiskt och geometriskt. Det är där någonstans jag är nu.

Du har verkligen tänkt igenom det här?

-Ja, det är fan så,  jag har grävt djupt nu, men jag hade nog inte haft lika mycket tankeverkstad om allting hade varit billigt så jag bara kunde köpa det och hålla käften! Men det är stora inköp och jag måste planera noga, vara försiktig, pengar är värdefullt.

Vilka är dina favoritmärken?

-Bernhard Willhelm´s kaftan  var det första plagget jag skaffade som var lite utanför ramarna. Jag gillar hans omslutande, stora plagg som bara höljer en i komfort, som ger en tydlig siluett även på långt håll. Samtidigt finns där en bisarr humor som gör att man kan ta det mest pretentiösa på allvar. Rick owens kläder ser ut som en mumifierad Garbo. Jordtonerna, den diagonala uppdelningen av kroppen som är jättesmickrande. Ska det vara extravagant så måste det vara välgjort, annars blir det bara omoget och uppmärksamhetssökande, det saknar substans , det blir som en kuliss.

Så vad är dålig smak?

-Det som inte får vara med i Nöjesguiden. Jag älskar dålig smak! Älskar allt som är fruktansvärt fult. Det som inte är tillräckligt fult för att vara fruktansvärt fult är det som är allra fulast, för det är inte ens iögonfallande fult. Man tacklar dålig smak med ironi och då finns det ingen dålig smak. Personligen har jag tröttnat på att vara ironisk.

Vad står överst på önskelistan?

-Just nu är jag pank så det blir nog inget förrän till hösten, och då gärna en Rick Owens päls. Den största, mest draperade helst!

Så vad händer härnäst?

-Jag ska få jobba med den fantastiske  designern Sruli Recht, han är ett geni, helt sanslös, kolla in honom!

Det ska jag, och var jobbar han?

-På Island. Världens vackraste kliché. Jag hatar klichéer, men älskar Island!