2009-02-20
Cecilia är Visualmerchandiser på PUB i Stockholm
cecilia
steiner
Är det sant att kläderna gör mannen?
-Ja. Och kvinnan, dom gör i alla fall mig. Om jag skulle ge bort allt skulle jag känna mig identitetslös.
Under en tid jobbade jag på hotell och då var det uniform som gällde, blus, kjol, kavaj och finskor. Alla i samma.
-Otroligt jobbigt att inte få uttrycka sig med egenvalda kläder, det kändes så opersonligt, som att man blev av med en del av sin identitet vid varje arbetspass. Räddningen var att hotellet tillät egna smycken, så jag fick i alla fall glänta på dörren till mitt riktiga jag.


Jag har bott in mig i dom här sakerna så länge. Dom har vuxit med mig. Vissa saker som jag samlat på mig för 10 år sedan använder jag fortfarande. Jag är verkligen en samlare, har ruskigt svårt för att göra mig av med grejer och jag tröttnar oftast inte.
Kläderna skapar minnen. Det enda jag sålt är en gammal förlovningsring, den kunde jag ju inte känna mig bekväm med. Jag är inte klar med mina kläder och smycken och skor, jag tror att det kommer vara en livslång kärlek.










Efter att ha sett din garderob, vad får kläder kosta?
-Ha ha ha, det beror ju på hur man prioriterar, 10 000 kan en fantastisk kappa eller ett par riktigt grymma skor få kosta, när jag väl hittar något jag gillar och det hugger till i magen, då investerar jag, men det kan man inte göra många gånger i livet.
Väskor däremot är inget som lockar, jag har den perfekta som jag har kånkat omkring på i två och ett halvt år. Den har också blivit en del av mig. Men det är klart jag kommer att byta ut den någon gång, men just väskor har lång livslängd hos mig och där stör det mig inte det minsta att det alltid är samma.


Vad saknas din garderob?
-Jag har nu en så pass bra bas och känner ingen stress över att utöka min garderob. För några år sedan hade jag suget att jag måste ha mermermer, nu har jag så mycket fint och är nöjd med det som finns, men visst, ett par svarta, tighta jeans eller byxor med hög midja och ett par bruna stövlar, det har jag inte, det måste jag fixa, men jag har inte sett rätt än.
Några lik i garderoben?
-Det finns ett par grejer från nittiotalet som jag inte tycker är lika fint idag, t ex en Xuly Bet kjol, tight, lång och vit, den skulle jag inte ta på mig nu. Men man ska inte slänga nåt, nån gång känns det fräscht igen. Eller så är det någon väldigt lycklig som får ärva grejerna så småningom.
Vad skulle du aldrig ta på dig?
-En truckerkeps. I would never.
Beskriv din stil med 3 ord.
-Sjokig, hängig, jag vill tro att den känns lite fransk, jag är frankofil. Snällpunk.









Någon färg som inte slutar inspirera?
-Beige, jag älskar beige kläder och alla nyanser runtomkring.
Och jag som just tänkte: ”tänk vad lite färg kan göra”.
-Färg har inte haft en stor plats i mitt vuxna liv, men jag tror att den kanske ska få utökat förtroende. Det gäller att hitta rätt grejer, det måste tala till mig mycket mer än bara färgmässigt. Jag hittar nästan bara jordfärgade plagg som jag tycker om, men jag köpte nyligen en lila stickad tröja och den blir jag skitglad av, även Anne Klein-mockastövlarna i olika färglager och dragkedjor har jag älskat sen förra sommaren.



För vem klär du upp dig?
-Mig själv.
Bara?
-I första hand, om andra gillar det, bonus.
Men hur vill du framstå?
-Vet du, helt ärligt, jag är väldigt snäll och lite blyg, och jag tror att jag klär mig tuffare än vad jag är. Om jag skulle klä mig i små blommiga kjolar och korta, söta koftor skulle jag drunkna i snällhet, jag tror jag balanserar upp min personlighet.
-Maskera det du vill maskera, framhäv det du vill framhäva, kläder är ett uttryckssätt, det finns ingen om kommer undan (förutom tyskar på nudiststränder), alla klär sig för något syfte varje dag.

En skönhet klär i allt?
-Inget misspryder en ful.
Vad är fulsnyggt?
-Juliette Lewis
Något fashion moment?
-Ja! Absolut, många. Men det kanske allra starkaste är när jag var i London för ungefär fyra år sedan och hälsade på en väninna som är bosatt där. Vi knatade omkring i lyxbutikerna runt Notting Hill och jag fick syn på världens snyggaste korta jacka helt i silke från Ann Demeulemeester (i grå/svart, sånt där tokmjukt siden som nästan känns blött när man tar på det), på 70% rabatt!
Jag trodde knappt mina ögon, och inte min väninna heller. Vi tyckte båda att det var det snyggaste vi någonsin hade sett. Jag blev så förtjust och exalterad att jag fick röda glädjeutslag på halsen och något stirrigt i blick, hahaha.
Sen till kruxet. En jacka som kostar 11 000 kr på ordinarie pris är ju inte billig oavsett reagrad, och jag var pank. Men en sådan här kärlek var inget att bara rycka på axlarna åt, så jag ringde upp min käre far hemma i Stockholm. Jag förklarade fashion emergency-läget, att det minsann inte var någon vanlig kort jacka utan en som jag skulle kunna använda jämt och ständigt och aldrig tröttna på så länge jag lever. Pappa hade lovat att köpa lite möbler till mig, och jag sade att vi helt enkelt måste ta en tugga ur möbelbudgeten för det här. Som tur var förstod pappa att jag menade allvar hur absurt det än lät. Han lovade att han skulle föra över den slant som krävdes.
Men då till nästa hinder, hur få en lyxbutik i London att lägga undan ett plagg från Ann Demeulemeester på 70% rea? Jo, någon måste ju vara undantaget som bekräftar regeln. Kassapersonalen tillkallade ägaren av butiken och jag förklarade återigen kärleken till plagget, samtalet med min far och den tillhörande överföringen som skulle vara framme först nästa dag. Ägaren bedömde mig som tillförlitlig (och lite lagom knäpp, ha ha ha) och beslutade sig för att låta mig göra så. Världens lyckligaste kom jag tillbaka nästa dag och köpte min ögonsten. Den har varit på någon dag i veckan, varje vecka, sedan dess.

Vilka är dina favoritmärken?
-Sharon Wauchob och Vivienne Westwood
Sharon Wauchob känner jag inte till.
-Irländskt märke, parisbaserat. Utsökta material, fantastiska detaljer, plisseringar och mycket draperingar, känns lite 1800-tal fast samtidigt future.
-Westwood är min Queen of England, hon själv är mycket inspirerande och hur hon framhäver och ofta förstärker kvinnliga former. Hon är kaxig, punkig.


Och svenskt favoritmärke?
-Bara ett? Okej, då får det bli Nakkna, en del av min vårbudget skall absolut spenderas på dom.
Nr 1 på önskelistan?
-En walk-in closet.
Vad är sista skriket?
-Det vet jag när jag ser det.
Och vad har vi fått nog av?
-Har vi fått nog av något? Det känns bara lite tråkigt när trenderna lyfts till skyarna och så använder alla sönder dom, efter 3 månader störtdyker dom och dör. Jag vill att det ska hålla längre än så. Jag tycker om varaktighet.
Till sist, blondes have more fun?
-Har dom?